Ny forskning: Riktlinjer försvårar bedömning av äldres sociala behov
En ny forskningsstudie visar att olika riktlinjer för biståndshandläggare som bedömer äldres sociala behov av bistånd, snarare kan hämma än stärka handläggarens möjligheter att göra den bästa bedömningen. Studien ingår i en avhandling från Campus Västervik och Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Socialt arbete för äldre på landsbygden – utmaningar och möjligheter för biståndsbedömning av sociala behov” är skriven av Michaela Ericsson Bandefjord, doktorand i socialt arbete vid Linnéuniversitetet. I sin studie har hon intervjuat handläggare i olika landsbygdskommuner, som arbetar med att bedöma äldres sociala situation och behov av bistånd.
Min studie ringar in både utmaningar och möjligheter som påverkar handläggarnas bedömningar om bistånd för äldre på landsbygder, berättar Michaela Ericsson Bandefjord.
”Komplexa omständigheter”
Några av resultaten från studien är att biståndshandläggarna måste förhålla sig till många olika faktorer och krav när de ska fatta beslut om stöd. Det handlar till exempel om lagstiftning, riktlinjer, från både nationell och kommunal nivå, lokala förutsättningar och många gånger brister på resurser – utöver den enskilda äldre personens faktiska behov.
Kommunernas biståndshandläggare är de som väntas säkra att äldre får rätt bistånd efter behov. Samtidigt ska handläggarna göra bedömningar under komplexa omständigheter, säger Michaela Ericsson Bandefjord.
Enligt studien blir det ofta lokala riktlinjer som i slutänden styr hur bedömningen blir. Samtidigt tror Ericsson Bandefjord att mer flexibla bedömningar leder till bättre beslut sett till den äldres behov. För att kunna göra mer flexibla bedömningar krävs bland annat att handläggaren kan ha en kontinuitet i arbetet med den äldre, både för att lära känna personen och få kunskap om sammanhang som påverkar behovet, till exempel platsen som personen bor på.
”Se över riktlinjer”
Studien visar att det finns nära relationer mellan handläggare och äldre i landsbygdskommunerna, vilket kan underlätta arbetet. Men bland de handläggare som deltog i studien fanns också stora skillnader kring hur stort eget handlingsutrymme de har.
Det krävs ett medvetet utvecklingsarbete, inom ramen för den nya socialtjänstlagen, för att vi som samhälle ska kunna säkerställa att vi ger rätt stöd i förhållande till äldres behov, säger Michaela Ericsson Bandefjord.
Michaela Ericsson Bandefjord
Baserat på studiens resultat vill hon ge ett antal medskick kring hur ett sådant utvecklingsarbete bör se ut. Det handlar dels om att öka handläggares handlingsutrymme och möjligheter att göra flexibla bedömningar. Dels att se över riktlinjer för att undvika att de begränsar handläggarens arbete. Andra medskick är att organisera arbetet så att kollegor kan samverka och reflektera med varandra samt att göra anpassningar efter lokala förutsättningar och platsens betydelse.
Jag hoppas att mitt arbete inte bara kan bidra till forskningen om socialt arbete på landsbygden, utan också kan fungera som ett verktyg och stöd i praktikers viktiga arbete med att skapa inkludering och delaktighet för individer och samhällen, säger Michaela Ericsson Bandefjord.